Träd i solnedgång.

Oförlöst sorg

Posted on Posted in Hälsa, Lycka, Personlig utveckling

Lyssnade på en podd förut om sorg och hur det påverkar hälsan och blev så inspirerad att skriva ett inlägg.

Vad har oförlöst sorg med hälsan att göra?

Väldigt mycket är det korta svaret.

Det långa kommer här.

Oförlöst sorg

Alla, jag skulle nog kunna säga alla, människor har något de varit med om som de tycker varit jobbigt. Något som liksom satt sig i själen, eller bröstet om du hellre vill kalla det för det.

Det kan vara enklare saker som att ens förälder utan mening nervärderade dig som liten. Kanske förminskade dina känslor.

Eller så kan det vara en släktings bortgång, ett dåligt förhållande, mobbing i skolan, skilsmässa, en olycka, sjukdom eller något annat jobbigt/traumatiskt.

Om man inte bearbetar dessa känslor kan dessa ”sätta sig” kvar och hela tiden ligga och gnaga i bakhuvudet.

Svårt att släppa, svårt att gå vidare, ältande, tänk om, varför, kunde jag/han/hon gjort annorlunda, hämndlystenhet, bitterhet, ilska och sorg.

Dessa känslor kan bli en slags stress för oss

Är kroppen stressad så förbrukas vår näring på ett felaktigt sett, vi förbrukar till exempel magnesium snabbare och vi får obalanser eller näringsbrister.

Att konstant gå runt i ett stressat läge är som ni nog vet inte bra!

Att grubbla och älta gör dessutom ofta att man sover sämre, vilket sliter på kroppen ytterligare. Att inte kunna släppa och gå vidare hindrar dig kanske från att bli lycklig fullt ut.

Därför är oförlöst sorg inte bra för hälsan.

Men hur går man vidare?

Hur förlåter man? Andra? Och sig själv?

Hur kan man acceptera att det blivit på ett visst sätt?

Det svaret är nog olika för olika människor. En del går i terapi, andra pratar med en vän. En del vill ha mer fakta på bordet och blir sin egen detektiv för att lära sig och förstå mer, för att sedan kunna acceptera.

Jag vet inte det rätta svaret när det kommer till bearbetning. Men jag vill uppmärksamma sorgen. Den är inte farlig, men den kanske kan kännas läskig. Dock är den, tror jag, otroligt viktig.

Vi ska sörja – men här kommer det viktiga: för att kunna gå vidare!

Det är viktigt att prata om det, om det är vad du behöver.

Det är viktigt att känna.

Känna sorgen. 

Tänk efter.

Är det något som hindrar dig från att ”gå vidare”? Något som ältas lite väl mycket i bakhuvudet? Finns det något eller någon från din barndom som du fortfarande tycker känns lite jobbigt?

Kanske är det dags att en gång för alla sluta fred med dessa känslor?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *